Diana - vet mest och bäst!

Jag tycker det verkar skitläskigt att svimma, har aldrig gjort det men en gång var det väldigt nära.
Svimmade nästan av smärta  när jag bröt min rygg.  Svettades som en tok, var helt lost i kastrullen
och sjukt jävla törstig och eftersom att jag inte kunde röra mig klistrades min
tunga fast av törst. Rädd som aldrig förr.
Räddare blev jag när ambulansgubben skulle bära ner mig för trappa på nån konstig bräda av hårdplast.
Jag frågade miljoner gånger om dom var säkra på att dom orkade bära och inte skulle tappa mig.
Den ena gubben tröttnade lite på mitt tjat och frågade:
- Vad kan bli värre om vi tappar dig?!
Sen skrämde han skiten ur mig. Jag frågade om jag skulle kunna gå igen.
- Jag vet inte, svarade han. Hallå, lite hopp tack!!

Jag var inte så poppis hos gubben som skulle köra mig till röntgen.
Jag har grym cellskräck och vägrade åka hiss, totalvägrade!
Så snubben fick köra mig i min säng på utsidan av sjukhuset. Han tyckte inte att
det var så skoj att släpa runt på min säng från akuten till röntgen runt halva sjukhuset.

Självkart blev jag kissnödig när jag låg där orörlig i min säng i rummet på sjukhuset.
Höll mig så länge det bara gick men sen var jag tvungen. Tänkte att jag kanske skulle
klara av att röra mig för att gå på toa.
Nä, det gick inte, jag fick kissa i ett bäcken. Sjukt pinsamt, sköterskan drar ner trosorna och
placerar en jäkla stålburk under rumpan. Och jag var så grymt kissnödig att jag trodde att det skulle
rinna över. Plinga på klockan, hon kommer och hämtar äckelbäckenet och drar på mig mina trosor igen.
Jag skämdes som en tok, stackars dom att ha det jobbet!
Och sen slog tanken mig:
Hoppas inte jag behöver bajsa på flera veckor!!!

Onsdagspuss från Diana som blev gladast i världen när hon, efter hur lång tid som helst, kunde gå igen!!