Diana - vet mest och bäst!

För knappt tre år sedan stod jag på min väns garageuppfart med intentionen
att ge ett glatt och kärvänligt " farväl och lycka till".
Min lovely vän begav till Skövde denna morgon för att studera till SSK.
Mitt "farväl" var allt annat än glatt och lyckönskande då jag lipade som en tok.
Kändes verkligen i mig som om något gick sönder, som om något försvann.
Allt det galna vi varit med om de senaste året, alla fina stunder, raseriutbrott pga
bortslarvade telefoner, nycklar och diverse annat viktigt=)

Den där rädslan att tappa kontakten och aldrig mer ses var ganska påtaglig den där morgonen.
Men vi har lyckats hålla ihop det utan större ansträningar. Sann vänskap, sann kärlek!

Äntligen har dessa tre år gått, de tre år hon skulle vara borta, knappt så jag hunnit sakna den tokan.
Snabbt som attans har det gått och jag tror minsann att jag hade klarat ett år till utan henne
om tiden rullat på lika snabbt!
Skit samma!
Idag är det hennes dag, hennes stora dag!
EXAMEN!!

My Lovely Evelina:
Du, idag sitter jag här och är smäckta stolt över dig, kan knappt bli stoltare,
vore i så fall om det vore min syster som tog examen eller om min mamma lärt sig starta
upp en dator. Då kanske jag hade fått lite tårrar i ögonen, vilket jag faktiskt får nu.
Och rys i ryggen, det får jag också:) Din bedrift med en SSK-examen är faktiskt att jämföra med att mamma
skulle kunna starta en dator! Fast å andra sidan tvivlade jag inte på din förmåga så som på mammas=)
Min sötaste söt, känns himla bra att få vara så stolt över någon jag tycker så mycket om!
Snälla, snälla du;  va sjukt nöjd över dig själv!!
Helt enkelt för stolt och för glad för din skull för att få till något att skriva så istället
för få mina ord får du min djupaste kärlek!!



Examenskyss till Evelina från mycket stolt Diana!