Diana - vet mest och bäst!

Ingen Linda och ingen katt, bara jag.
Det som känns konstigast är faktisk t att det inte är någon katt här.
Jag är glad att katten är borta, slipper håret och sånt men fan vad
skumt det känns. Även när jag varit ensam hemma har jag liksom känt att det
varit någon i lägenheten och lilla Uffe har gjort stor skillnad.
Är väl som man säger:
Man saknar inte kossan förrens båset är tomt=)

Så van vid att ha Uffe här, massa reflexmässiga saker som sker.
Kika in i Lindas rum och säga hej till kattskrället när jag vaknar,
stänga dörren till rummet innan jag går hemifrån,
ge henne mat när jag äter lunch. Säga hej och hejdå

Bara att det går runt en katt här ger lite energi och värme till lyan.
Jag känner att det är någon här och att jag inte är själv.
Men det är inte så att jag kommer skaffa egen katt, så inte värt det!!
 
Puss från tjej som redan varit hos syster två gånger idag!