Diana - vet mest och bäst!

Började i denna form av sjukgymnastik idag och enligt wikipedia betyder basal kroppskännedom:

".......en arbetsform inom sjukgymnastik som integrerar västerländsk rörelsetradition och biomedisinskt kunskap med den österländska rörelsetraditionen tai-chi och zen-meditation.

Träningen ska leda till ökat kroppsmedvetenhet och ge en balanserad hållning ett avspänt och välkoordinerat rörelsemönster samt en naturlig integration mellan  andning och rörelse. Träningen är tänkt att stimulera till reflektion över invanda mönster och att ge övning i mental närvaro. Genom fördjupad erfarenhet av övningarna stimuleras den egna viljan till förändring och möjligheterna att upptäcka de egna kroppsliga och mentala resurserna.

Enligt Institutet för basal kroppskännedom ger metoden god effekt vid exempelvis spännings- och belastningsbesvär, psykiska besvär och stressrelaterade besvär".

Halv ett började denna tillställning och när jag satt där ensam i väntrummet började jag fundera på om jag tagit fel på tid eller dag, vilket inte skulle vara ett dugg likt mig. Jag som redan är en sjukt nervös människa mådde om möjligt mer illa och svettades kopiöst!! Klockan började passera halv ett med stormsteg men inte kom det någon annan än jag.
En sköterska gick förbi väntrummet och efter några varv informerade hon mig snällt om att jag satt i fel väntrum!!
Stressade som tusan upp till tredje våningen och tack och lov satt det två andra vilsna deltagare där. Vi var på helt fel plats men efter att väntat i en kvart!!! hittade vi rätt, oj vi skulle visst vara på bottenplan,tror de missade att skriva det i inbjudan=)
För att göra det hela mer obekvämt så var det så klart bara jag som hade joggingbrallor, ALLA andra hade jeans!

När jag blev inbjuden till att delta i denna form av sjukgymnastik tackade jag glatt ja, fick förklarat för mig vad det går ut men helt ärligt fattade jag inte så mycket. Tyckte mest det verkade flummigt men sånt gillar ju jag så de va klart jag hoppade på, spännande tycker jag!

Vi är sex stycken i denna grupp som ska träffas tolv gånger.  Bara genom vetskapen att jag är uppbunden  två timmar varje måndag gör att jag känner mig stressad så det är väl tur att jag kan gå dit och stressa av då=)

Först började det ju så klart med namnlekar, en blå boll kastades runt och man skulle säga sitt och andras namn. Jag är begåvad med ett bra minne och kom ihåg alla namn första rundan med bollen!!
Dock hade jag lite svårt att koncentrera mig för jag tänkte hela tiden på att namnleken skulle bli mer avancerad och att man skulle behöva presentera sig mer ingående. Hade jag vetat vad som skulle hända sen hade jag hellre suttit kvar där och basunerat ut mitt liv=)

Efter en genomgång på vad basal kroppskännedom går ut på ( vilket jag fortfarande inte riktigt fått kläm på) fick man dela med sig av de förväntningar och mål man har. Jag var ju så ointellegent att jag svarade att jag vill lära känna min kropps förutsättningar och gränser för att kunna använda mig av det.
De andra svarade genomtänkta saker som att de vill ha ökad självkänsla, balans, jämnvikt mellan psyke och kropp och diverse andra mentala mål. Då skämdes jag lite och kände att jag verkligen missförståt allt men anledningen till att jag går där är ju faktiskt för att jag vill hitta tillbaka till ursprungsläget i kroppen och att kunna nyttja min kropp på bästa sätt i vardagen. Sen är det bra exponering att vara i grupp och dessutom har jag långtråkigt på dagarna så då är det ju bra att sysselsätta sig med något som dessutom är nyttigt.

När det var dags för övningarna hade jag i mitt huvud redan byggt upp hur det skulle se ut och hur pinsamt det skulle vara, föreställde mig att jag inte skulle fatta  och göra helt fel och se ut som en knasboll. När ordet Tai-Chi nämndes ville jag bara ta min kylskåpsviga kropp och cykla hem=)

Övningarna idag var ingen utmaning för mitt kylskåp utan gick mest ut på att gå, runt runt i rummet. Känna underlaget och fokusera på olika delar av kroppen och framför allt andningen
Kände mig urfåning när jag gick omkring där i olika steg, små steg, stora steg, stela knän, gå snabbt, gå sakta, undvika blickar och sen titta rakt i ögonen.
Sen skulle man stå i sin naturliga ställning som man står i när man exempelvis pratar med folk, min ställning dödar min höft och uppenbart sliter jag mer på höger sida. Fick lära mig att stå på ett annat sät men det innebär att man först skulle sätta kroppen i rätt läge med mittlinjen och centret och för att jag skulle klara av det var jag tvungen att skaka och studsa och greja.
Och jepp, då såg jag faktiskt ut som en jubelidiot!!


Det var faktiskt en kul upplevelse och jag har nog aldrig förr gjort något där jag inte tänkt på något annat än de jag gör just då, fräsigt som tusan.

Ser fram emot nästa gång och kommer även då vara iklädd joggingbrallor!!