Diana - vet mest och bäst!

Trodde att jag näst intill skulle gå sönder under första hälften av melodifestivalen, ljudet var om möjligt mer crappy än förra gången; skärpning SVT!!
Fick en smärre chock när Carola och Andreas inte gick direkt till final utan hamnade i andra chansen, inte trodde man att de skulle hända. Men som den hemska människa jag är kände jag djupt i mitt hjärta en sann skadeglädje över just detta. Jag och halva Sverige inklusive Carola var ju övertygade om att de va "a peice of cake", men jag njöt lite av hennes besvikna min när hon låtsades vara glad över att överhuvudtaget gå vidare.
Så mycket skit som har kommit ur käften på denna mindra smarta brud gör det hela extra kul. Höjdpunkten hade ju varit om Andreas Johnsson kom ut idag med att han är homosexuell!! Snacka om katastrof för Carola och hennes ideologi, hon hade ju varit tvungen att diska sin egen låt och dessa utom be typ 5 miljoner Ave Maria för att sona sin synd att stå på scen med en man som gillar män. Detta hade ju gjort skadeglädjen total!!

Blir helt upprörd när jag tänker på Carola, en grym sångerska som dessutom är himla vacker, så självgod och stundom ganska elak  med sina påhopp! För mig är hon bara en stor idiot, tyvärr. Att höra henne prata får mig att bubbla av ilska =)  Något som jag verkligen stör mig på är just idioter, inte nödvändigtvis mindre intelligenta utan snarare socialt inkompententa som häver ur sig meningar som de inte själva förstår sammanhanget i. Inte heller förstår de när man ska förklara något för dom, blir hetsiga som fan och skulle man inte tycka likadant som idioten i fråga är man nästan dödsdömd!! Värsta sorten är en trög idiot!
Kan störa mig något så fruktansvärt på dessa människor som faller in under denna kategorin och tyvärr finns det ju en uppsjö av mindre socialt begåvade. Har en i min närhet som är just socialt imkompetent och inget retar upp mig som denna person, inte för vad som sägs till mig utan hela sammanhanget. Man sitter en grupp av människor och småsnackar som kommer det inlägg från den osmidiga. I stället för att tycka att det blir pinsamt blir jag förbannad inombords och nu när jag skriver om det blir jag så upprörd att mitt stackars tangentbord får lida för det=)

Platta människor är inte heller mina favoriter. Jag är en otrolig känslomänniska som ofta lever ut mina känslor och känner dom. Sedan jag var liten har jag tänkt väldigt mycket vilket har gjort att jag kommit underfund med mycket. Jag känner mig själv otroligt väl och har verkligen gjort en djupdykning i mitt inre=)
Platta människor är för mig de människor som bara är och nöjer sig, finns inget djup i dom och det märks så himla fort när man konverserat klart om väder och annat vanligt tjafs.
Många som inte tycker så mycket eller tänker så mycket. Allt bara är som det är och så är det, då får jag smärre panik och denna stackars människa blir idiotförklarad i mitt huvud.
Folk som inte någon gång lidit har tyvärr inte så mycket djup och det är beklagligt. Detta gör ju att jag har svårt att få ett meningsfullt utbyte i relationer till människor och det är få som jag verkligen känner en sammhörighet med men tack och lov har jag en del av den skaran människor runt mig, de som faktiskt besitter ett djup och vågar tänka lite längre och känna lite mer.
Jag är också en väldigt öppen människa och det är ganska underhållande att ha en djup konversation med en platt människa, de liksom följer med i samtalet och ger sken av att de förstår vad man pratar om men i deras ögon ser man att de inte fattar och de flesta blir rätt obekväma i den situationen!
Som den sanna filosof jag är tycker jag alltid något om allting och jag har haft mycket "otur" i livet som fått mig att tänka lite extra. Märk väl den stora skillnaden på att filosofera om något och att analysera sönder något!!
Just let it come! Om människor tänkte lite mer och inte bara förnöjde sig i sin situation hade så mycket fler fått ut så mycket mer av livet men många är nog rädda för att känna.
Ett bra exempel är ju alla dessa människor som lunkar på i ett relativt känslodött förhållande men ingen vågar ta steget att lämna relationen. Man vet ju vad man har och många resonerar att det är bättre än inget och det är dessa känslor som jag tror gör människor bittra. Varför stanna i något som egentligen inte är bra? Tänk vad man kanske missar, något som belyser livet mer. Faktiskt är det ju så att livet som vi känner till det faktiskt bara levs en gång och då tycker jag att man har full rätt att vara ganska självisk. Det är ju faktiskt dig själv du ska leva resten av ditt liv med, du som finns vid din sida alltid och då förtjänar du ju det allra bästa. Du har ansvar för ditt liv och jag tror att många blir bittra av att de inte gjorde som de egentligen ville. Typsikt folk som stannar i en trasig relation trots att en seperation senare skulle leda till andra förutsättningar till ett mer tillfredsställande liv.
Alla slut är också en början till något!!  Var glad över det du haft istället för att vara lessen över att det inte finns mer.

Jag har verkligen lidit för konsten!