Diana - vet mest och bäst!

Handlade om problemhantering idag.
Jag har tre sätt att lösa problem på, de stora problemen är oftast lätta att skjuta undan och på kort sikt en enormt bra lösning men ett otroligt arbete när jag sedan kommer på att jag påverkas av det och måste ta tag i problemet ändå som vid detta laget har blivit större.

Vardagsproblem löser jag inte alls, jag hinner inte för dyker det upp ett problem här hemma hinner jag bli galet arg innan jag hinner tänka så då löser jag det genom att skrika mig blå, säga "dra åt helvete" 4-5 gånger, tjura halva dagen och sen har det gått över. Osmidigt och inte så effektivt men min sponatana reaktion är sån, borde kanske be om ursäkt efter det men jag kan inte säga förlåt, är tyvärr inte begåvad med den förmågan.

Tredje sätter att lösa ett problem är att skylla det på någon annan så behöver jag inte ta något ansvar alls. Bara till att hävda att det är någon annas fel att det blev som det blev och stå fast vid det, sen om ingen tror mig är det bara att börja tjura över att de misstror mig och sedan slutar det med att den som var arg från början behöver be om ursäkt, mycket effektivt om man är fjorton, funkar dock inte längre.

Problemhantering? Kände mig verkligen helt missanpassad, jag löser inte problem, skapar inga och det finns inga! Det vill jag tro iaf så då låtsas jag att det är så, jävla fröken; lämna mig ifred!!

Kuckilurigt från flicka med massa läxa!