Diana - vet mest och bäst!

Himla poppis nu att skära kniven i diverse kroppsdelar. You name it they can fix it!
Såklart var jag tvugen att ta bort min lillla "skönhetsfläck" jag hade på tungan.
Fick en tid relativt snart efter att jag hade bestämt mig för att skära i min stackars tunga.

Som den nojjiga Diana jag är var jag ju såklart livrädd och hade med mig kära syster till doktorn.
När jag kom in i väntrummet kände jag en ännu starkare oro då det var så skabbigt där, dammigt och smutsigt på golvet och allmänt osanitärt. Desutom hade de dubbelbokat tiden så jag fick vänta en halvtimme extra. Skamligt!!

När det väl blev min tur höll jag på att gå sönder när jag kom in i besöksrummet. Skabbigt, skabbigt, skabbigt!!
De låg grejer överallt och gamla instrument och min enda tanke var: "Stoppa något av de instrumenten i min mun och du dör"!

Var nästan nära på att börja lipa när det bestämdes att det skulle göras då för innan vi väl bestämde att det skulle ske hade jag planer på att få en ny tid men då hade jag förmodligen inte gått dit!! Syster tyckte vi skulle köra på så vi körde på.

Fick hoppa upp på en brits i det kalaste rummet jag sett, farbror doktor skulle nu lägga bedövning, tre hemska stcik! Det värsta var nog ändå att han faktiskt inte använde handskar när han drog ut och höll fast min tunga och körde sprutan fem meter in i den. Panikslagen som jag blev så slog jag i reflex bort hans hand, inte bra att slå på en arm som håller sprutan som sitter i din tunga=)

I en kvart fick jag vänta på att bedövningen skulle ta, fy vilken läskig känsla när tungan va helt bortdomnad! Linda tyckte det var kul för en del av tungen blev äcklig som tusan och såg ut som kokt kött.

Fick ytterligare lite mer panik när han drog upp skalpellen och siktade mot mig. Jag blev helt nojjig och trodde att något skulle gå fel och jag skulle komma där ifrån med en kluven tunga utan känsel =)

Kände absolut inget när han skar i tungan, bara att det drogs och slet lite sen kände jag ju förståss det ljumma blodet som rann längs min haka. Blä.
Blev rädd igen när han skulle sy ihop tungan för efter två stygn började han och sköterskan  disskutera hurvida han skulle sy ett tredje stygn eller låta det sista vara. Ett till stygn innebar ju två extra hål i tungan. Jag kände att de för fan kunde sy ihop sista med och det gjorde dom.

Skakis, livrädd för komplikationen och helt tjock i käften var jag äntligen klar. Eftersom att jag var så rädd att det skulle hända något under dagen så fick mamma och pappa komma hem till mig och vara med mig några timmar. Jag hade ju målat upp i mitt huvud att min tunga skulle svullna upp så att jag inte kunde andas och diverse annat hemskt.
Fick ju inte röka direkt heller så jag skulle hålla ut några timmar. Pallade hålla ut i en timme, fick nickokick och det brände som tusan på min tunga. Kunde ju inte dirket dra några sköna halsbloss och inte kunde jag äta normalt heller! Dräglade mest och smärtan som kom när bedövningen släppt var inte helt käck och att inte kunna prata var ju en plåga för mig då jag alltid har något att säga och nästan aldrig är tyst några längre stunder.
Trådar, dregel och smärta,då ifrågasatte jag mitt beslut.

Tappade de två första stygnen ganska snart efter så jag slapp alla dessa trådar som fastnade när jag tuggade maten, de sista stygnet klippte jag några dagar senare med nagelsaxen.
Tungan har läkt okej nu men jag har ett litet missprydande ärr. Jag tappade iallafall inte känslen eller fick en klyven ormtunga!!
Men jag skulle inte göra om det och hade jag vetat hur det skulle vara hade jag absolut inte bestämt mig för att göra de!

Läkaren tänker jag dock aldrig besöka igen, skabbigast i Halmstad måste hans mottagningen vara!!
Han borde ta pengarna jag betalade och hyra in en städerska=)

Puss från glad tjej med en tunga som alla andra!!