Och nu börjar klättringen i nedåtspiralen!



Nu ska MY friend bli sambo, i morgon smäller det. Grattis=)

Oj, vad hon inte vet vad hon ger sig in på.
Sambos!
Det är nu det börjar, tjat, gnäll, frustration och aldrig, aldrig
den exklusiva rätten att bestämma allt. Om man inte är Diana då, jag hade en snäll
sambo, han lät mig bestämma allt, fin pojk=)

Man fixar och trixar hemma sen kommer den andra jävlen som bor i lägeneheten
hem och dräller skit och helt plötsligt var fixandet förgäves.
Sen det där tjatet om disk och städ, tjat som aldrig förr existerade i förhållandet.
Så börjar det sakta tärandet på relationen och helt plötsligt står man där
och undrar:
Kärlek? Vad fan är det och varför i helvetet är jag här?

Efter några månader som sammanboende dör det mesta,
ingen som piffar till sig för den andres skull och all
romantik försvinner med joggingbrallorna.

Sambo?
Fy farao!

Fast så kan det ju vara supernice och förträffligt mysigt också,
det är en chansning man får göra, lite som att spela poker.
Antingen går det bra och man lever på lyckan länge eller så gick det åt
helvete och korten kan inte bli olagda.

Kyss från mig som säger till MY friend:

Hemligheten är att lära sig manipulera på rätt sätt, få den andra att tro att den bestämmer mest fast det i själva verket är du som planterar besluten. Sen måste du bråka på rätt sätt, ge dig i alla lägen i början sen är det bara att håva in poängen för flest vunna strider. Det viktigaste av allt att komma ihåg: Ta Diana med en skottkärra salt, hon är gammal och bitter=) Love ya´!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0