I en låda på vinden hos pappa!
När jag var 15 hade jag min första riktiga pojkvän.
Sug på det ordet, pojkvän!
Pojkvän är nog finare än knasfarligt!
Ja, ja. Vi var på bio sen blev vi ihop.
Filmen var skitdålig, såg nån jävla film om en vädertjej
som träffade en kille som sen dödade hennes man. Satt mest och
gick sönder över mitt dåliga filmval!
För gentleman som han var fick jag ju självklart välja film, big mistake!
För att komma till anledningen av överskriften:
Han var ju även den som krossade mitt hjärta för första gången
och jävlar vad ont det gjorde. Fast fan, det var det värt.
Lådan!
Sparade saker från "vår tid" i en liten låda.
Ligger några gele´hjärtan i den, hårda som sten,
ett ciggpakat, han rökte gul blend.
Hans tandborste han hade hemma hos mig.
Små lappar han skrev till mig på lektionerna
och annat skit. Uppenbarligen var dom betydelsefulla för mig då
och det var skoj att titta i den lådan nu.
Flyttade hemifrån och sket i den där lådan. Mamma och pappa sålde huset
och flyttade. Kära far hade tagit med den där lådan i flytten och den finns fortfarande på deras vind.
Gulligt som tusan men så är jag ju en sucker för kärlek!!
Puss från tjej som gör nästan allt för att främja kärleken!
