Diana - vet mest och bäst!

Snöar vidare på den där skiten kärlek nu, det där röda fluffiga pirriga skiten
som upprepade gånger infinner sig i olika former här i livet.
Musik!
No music, no love.
Många låtar har en tedens  att frambringa en speciell känsla, framför
allt minnen då och gärna minnen om goda eller sorliga minnen
som just handlar om kärlek.
Kärlek, ja fan, vad kan man säga:
KNASFARLIGT!

Låtar.......
Min första tryckare var på lågstadiediskoteket till "Inga kan älska som vi", som för övrigt
var min och storasysters favvolåt på denna tid och vi sjöng sönder den stackars låten.
Satt på varsin pall i hennes rum framför spegeln och pappa är glad att rutorna höll!

Första hånglet var till Eagels Hotel Califonia. Why?

Nästan alla förhållanden är förknippade med en "egen" låt.
Första pojken och jag hade en Take That-låt, tänker inte vara så pinsam så jag avslöjar vilken.
Med en annan hade jag en Ronan Keating-låt.
Pinsammast av alla måste jag nog ändå tilldela en annan kär pojke i mitt liv:
Fly on the wings of love med Olsen Brothers, slå den om ni kan.
Kan knappt bli värre asså!
Och så lite Lundell och lite Wnnerbäck och lite annat,
fan gift dig med mig!

Med den sista har jag ingen speciell låt, kanske lika bra de för han är ett as!
Får jag välja låt själv blir det:
Fuck you mother fucker!

Puss från söndagsseg tjej som totalt snöat in på fluff!