This thing called love!


Jag har en kompis som har en kompis vars vän har en bror
som har en kompis och hans systers bästa vän har "problem".
Eller nä, jag ljuger, det är min kompis( ja, det är min kompis,inte jag!!) 
som har ett problem eller problem skulle jag nog inte vilja kalla det.
Men det skapar problem eller, nja,snarare huvudbry!

Min vän är typ kär, eller så där....Håller på att bli kär kan man
väl kalla det. Åtminstonde så är hon betuttad, jävligt betuttad till och med!

Ja, kalla det vad man vill men hon känner något speciellt för denna någon,
haft några dejter och det har uppskattas.

Nu till "problemet":
I stället för att njuta av denna känsla av kärlek, eller början till, eller
vad man ska kalla det, men man kan ju anta att det på något
sett är pirrande känslor, måste allting analyseras!
Fuck vad trött jag blir!
Nä, det går ju faktiskt inte att njuta av något för oj, det kan ju bli jobbigt.
Det kanske inte blir några fler dejter, kanske inte blir ett par.
Så då kan man lika bra pajja hela känslan och förutsätta det värsta så är man
förberädd på det om det blir så.
Det vore ju jättehemskt om man skulle tillåta sig att njuta av den tillfälliga känslan
och fantisera ihop trevliga saker i sitt minnesbibliotek. Nä,
så kan man inte göra, man får inte vara posotiv!

Så när ska man då slappna av och njuta?
När man blivit ihop på riktigt måste man ju vara neggo och förbereda sig på att det kan ta slut.
Innan man blir ihop vet man inget så då måste man vara neggo.

Eller så bara tar man det för vad det är och njuter medans man kan!
Så det så min vän, ändra taktik=)

En känsla så skön som faktiskt inte dyker upp alltför ofta borde
man ta vara på till max, sen om det går åt helvete så gör de det, blir
det jättebra så blir de det. Det är lika bra att passa på att njuta
för det som är här och nu. Man förlorar ju känslan om man ska vara neggo.

Kär är mys som tusan, jag är jämt kär, i saker.
Jag är kär i mitt nya skåp och i mina gardiner.
Jag är kär i Ulf Lundell och massa annan bra musik.
Jag är kär i bra stämmningar och kär i de små stunder
när man är på riktigt gott humör!
Jag är kär i min kompis bebis och jag är kär i
min gamla kille, kär i syrrans mat, i choklad
och när du pratar med mig blir jag lite kär i dig.

Men är det bara kärlek på riktigt om det handlar om tvåsamhet
och parrelationer?

Nä, min kärlek sprids överallt, skönare för hjärtat så!

Kram från tjej som gillar känslor, speciellt pirrande sådana och ger massa kärlek idag!!


Kommentarer
Postat av: Amanda

folk borde faktiskt lära sig att njuta lite!

2008-09-08 @ 21:49:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0