Diana - vet mest och bäst!

Så äntligen stillades min nojja jag hållt igång hela helgen med.
Det är ju inte för inte som jag kallas fröken nojjig.

Ibland så liksom känns det som att det är okej att ge ett förtroende
och just i den stunden är det givet att det stannar där.
Speciellt klockan  tre mitt i natta i sängen.
Sen inser man i den vakna stunden att man inte kan ta för givet
att saker stannar där dom sas och ångrar att man sa något.
Detta ältas fram och tillbaka och tillslut funderar man ( läs: jag )
så mycket på det att man är säker på att man så för mycket till fel.

Så helgen har givetvis gått åt till att älta fröken Skintaby - Perssons nojja
om all skit som kommer ske när detta sägs till andra.

Förhoppningsvis i onödan för imorse sas orden:
Jag säger inget, du kan lita på mig.

Tro fan det, annars är jag tvungen att typ döda vederbörande!!

Dock kan jag tillägga att det på riktigt finns anledning att nojja, så det så!!

Måndagspuss från tjej som tackar Fredrik  för serien!