Med glans....

I fredags slog jag någon form av ett rekord.
Var med min mamma sporadiskt under nästan två timmar.
Jag blev varkens skogstokig eller rosenrasande en enda gång.
Annars brukar mamma alltid säga något som får mig att
tappa fästet, men nä, inte i fredags, inte vad jag minns iaf!
Hon kanske börjar bli normal nu. Hjärnan har tillslut
tippat över så mycket att den tippar tillbaka liksom, vilken dröm!



Myspuss från tjej som är väldans förvånad och bajsnödig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0