Tack, du blommiga!



Två vänner, vin och Ulf Lundell. Två vänner med röriga tankar och
ett djup utan slut, som bäddat för katastrof!

Tillslut så sitter man där och lipar, över det vackra
och det onda. Det där som ligger på djupet.
Över det som för en samman, över....det mesta.

Och när man sitter där och gråter som ett barn omhuldad
av sin vän, då är det oundvikligt.
Att snoret ska rinna över!!
Men efter tillräckligt mycket barnalip spelar inte så mycket annat någon roll
men så stör den så fruktansvärt mycket.
Den där snorsträngen som tillslut blir svår att dra in,
den får liksom inte plats.

Men vem byr sig då om denna blommiga sjal?
Denna blommiga sjal får trösta på sitt sätt, genom att
torka tårar och snor.
Så vem bryr sig då om att man får vakna med rödgråtna ögon
och svullna ögonlock en lördagsmorgon?

Så länge det finns mer av vännen, fler ljus, en skvätt vin och Ulf Lundell kvar
kommer morgondagen vaknas med en än värre bitterljuv eftersmak!

Puss till min lovely friend!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0