Here I am!
Jag har faktiskt aldrig i mitt 23- åriga ( läs:28 ) liv varit på dejt och har aldrig varit
intresserad av det heller. Så länge jag vetat vad kärlek är har jag trott på spontan kärlek,
Man träffar någon av en händelse, oftast då genom en vän och man hänger lite.
Sen fattas det tyckte och man umgås lite mer sen blir man kära liksom.
Helt spontant utan att gå in för det. Just av denna anledning har jag aldrig dejtat.
Ser ingen poäng med att gå in för att träffa någon att fall in love med. Om någon jag
bara träffat en gång frågat om jag vill fika eller något liknande har jag alltid tackat nej.
Men så började jag fundera på det här med att dejta, att sporadiskt träffa nån man inte känner
i syfte att förhoppningsvis börja fatta det där tycket, det kanske inte är fejkad kärlek ändå.
Min mamma och pappa träffades genom en kontaktannons och dom har varit ihop
i snart 40 år. Min kusin träffade sin man via kontaktannons och dom har varit ihop
i en evighet. Och i helgen träffade jag faktiskt ett par som träffades genom Facebook för tre år sedan.
Eftersom att jag alltid varit så anti det där med att dejta, framförallt intenet-dejting
måste jag göra detta till ett projekt. Testa konceptet liksom och se var de leder.
Bara för att slippa tjatet om att jag borde testa att dejta så ska jag göra det.
Startade ett konto på en sida på nätet med hjälp av min vän innan, kom på ett
användarnamn och registrerade mig. Så långt kom jag för jag orkade inte hålla på med den sidan mer,
så tröttsamt och datorn fick cp-ryck, inte ens datorn tror på det här med internet-kärlek.
Men jag ska ge det en chans, bra för att. Nu blev det helt plötsligt ett projket som måste
utföras. Får väl iaf offra mig och gå på två dejter, en från nätet och näste man som frågar mig
ute får ett ja till svar! Sen får jag be till högre makter att ingen av dom är nån galning!!
God natt-puss från tjej som kommer tacka ja till alla erbjudanden de närmsta två veckorna!
