Diana - vet mest och bäst!

Jag har en tedens till att skjuta upp dom där obehagliga sakerna man måste göra ibland.
Har behövt ringa ett samtal i flera dagar nu men har liksom dratt mig för att göra det.
Varje kväll har jag tänkt att jag ska ta ta i det nästa dag men så blir det inte så.

Som om det skulle bli lättare nästa dag då. Väntar nog mest på att det ska
försvinna av sig själv och att samtalet eller vad jag nu ska göra
ska försvinna av sig själv och inte behöva göras.
Fast det händer ju inte, det som ska göras måste göras och än har jag inte
gjort det så jag får ta tag i det i morgon.

Egentligen kan det kvitta om jag skjuter upp det, bättre att ha det gjort.
Väntan leder ju ingen vart och utgångsläget är detsamma oavsett
om jag ringer i morgon eller idag eller varför inte helst förra veckan.

Ingenting förändras för att jag låter det segla runt i bakhuvudet istället för
att göra det, bortsett från att jag slipper tänka på det om jag har det gjort.

Fast tänk så blir det katastrof och då måste jag ju tänka på det istället
och då drar jag genast slutsatsen:
Jag borde ha väntat med att ta tag i det!!

Bäst att lägga sig på sofflocket och hoppas på att det försvinner....
eller ta tag i det i morgon!

Måndagspuss från overksam tjej!