Diana - vet mest och bäst!

I vanliga fall hade jag nog lekt den där populära dagen-efter-fyllan-leken.
Ni vet, när man vaknar och undrar varför i helvete man gjorde så,
drar täcket över huvudet och föreställer
sig att ju längre man ligger gömd där under täcket,
desto större är chansen att leken fungerar och
det som hände blir ogjort.
Fast det händer ju aldrig, har inte hänt mig förr och förmodligen
aldrig i framtiden heller.

Man tänker till på det som gjordes och magen suger sig inåt och
benen vill springa iväg men man pressar
sig kvar där under täcket, blundar hårt lite till och hoppas på det bästa!

Sen inser man att leken aldrig kommer att fungera och tyvärr
spelar det ingen roll hur länge man gömmer
sig under täcket, det oundvikliga måste hända.
Man måste stiga upp ur sängen och förr eller senare möta världen!

Fast inte denna gången. Jag anammade mottot om väntan och ångrar inte ett ord!
Tidpunkten och dagen var kanske inte dom bästa och risken finns att det kanske kan
avfärdas som fylledravel. Men så är inte fallet och förmodligen är det ganska glasklart.
Gensvaret är tystnad och tystnaden talar sitt egna språk.
Men nu vet jag och kan släppa det och move on liksom.

Så kanske borde jag leka den där leken och gömma mig under täcket!!

Mys-i-regnetpuss från Diana som iaf, om än på fyllan, fick sagt sitt!