Diana - vet mest och bäst!

Jag var så hemsk i fredags  fast jag bestämde ju faktiskt mig förra söndagen
för att inte alltid vara så trevlig bara för att jag måste det så då får
jag väl köpa konceptet att jag faktiskt får vara lite otrevlig.
Eller jag var faktiskt inte otrevlig, bara ärlig.

Träffade min gamla tonårslove igår, the first love liksom
när jag var 15 år gammal.
Följde med honom hem, resonerade;
been there, done that, might as well do it again.
Fast under inflytandet av min huvudvärk insåg jag nog att
det bästa jag kunde göra var att gå hem.
Dessutom var allt bara knäppt och kära pojken hade igår den
säsmta attityden ever så jag kände bara JAG VILL HEM.
Efter typ fem minuter var jag ärlig ( läs: hemsk) och sa:
Jag kan inte bestämma mig för om  jag tycker att du är otrevlig.

Jag menade faktiskt det, jag kan ännu inte avgöra om han var otrevlig,
om jag var apfull och inte fattade något eller om han var apfull och oförstålig.

Kram från tjej som nog inte har det i mig att vara otrevlig för hon har lite dåligt samvete!