Diana - vet mest och bäst!

Som vanligt var jag tidig igår när jag skulle på möte och fick
vänta länge i det där jäkla väntrummet.
Några stolar bort sitter det en tjej, en mentalt retarded sådan.
En sån som man liksom ser på att dom är psykiskt sjuka.

I ögonvrån såg jag at hon satt och stirrade på mig, i flera minuter.
Hon bara glodde och glodde och jag vågade liksom inte vända
huvudet och titta på henne.

Efter att ha strirrat hur länge som helst frågar hon:
Har du haft problem med finnar?
Jag blev lite ställd av hennes fråga och klämde fram ett:
Ja, det har jag faktiskt.

Då säger denna tjej:
Trots dom äckliga groparna du har i ditt ansikte är du väldigt söt.
Tänk vad snygg du hade varit om du inte hade haft dom!

Hm, vad fan skulle jag svara på det. Jag tappade hakan över hennes
fråga och hennes uttalande och minns inte riktigt vad jag sa,
tror jag mummlade fram ett: Mm....

Sen satt jag där och kände mig lite bortgjord, vilade vänstra sidan av ansiktet
i handen för att hon skulle sluta glo. Fick även pressa ihop för att inte fälla en tår
och precis då blev det min tur, tack och lov!


Fram tills igår har jag varit nöjd över den stora skillnaden och doktorn säger att
det kommer bli ännu bättre när jag är klar med efterbehandligen men resten
av gårdagen undvek jag varenda spegel i min närhet!

Jä jä, skit samma, det var värre förr!!

Mitt-i-veckankyss från tjej som ska frysa groparna i februari!