Diana - vet mest och bäst!

I samma sekund som personen, med tårar i ögonen,
säger till mig: "Jag måste berätta något för dig" vet jag
att jag inte vill höra slutet på den meningen.

När någon börjaren mening med:
"Vi måste prata" eller " Jag måste berätta en sak",
då vet man liksom med en gång att det är något dåligt.
Jag hade ju inget annat val än att lyssna klart
på meningen, jag hörde vad som sas men var ändå
tvungen att upprepa meningen på att frågande sätt.
Hur hårt jag än önskade att jag hade hört fel så hade
jag givetvis inte gjort det!

Det är så underligt hur en människa kan komma in i ens liv,
finnas där och efter att ha funnits där i fyra år kan personen genom
enbart ett fåtal ord avsluta något så betydelsefullt!!

Jag började per automatik gråta utan att egentligen fatta
eller reagera. " Jag orkar inte och måste gå", det var mitt lama svar.

Hade bestämt med min pappa att han skulle hämta mig just den
dagen och jag var inte helt sugen på att träffa min takt fulla mamma.
- Vilken otur du har, sa hon!

Detta var i torsdags och jag hade liksom bestämt mig för att inte lipa över
detta men nä, man kan helt enkelt inte bestämma sjäv vad man ska
och inte ska lipa över!
Men ännu har jag inte lipat, inte sen just då i torsdags men klumpen
som finns i magen suger fan travhästballe!

Jäjä, dags att bli lite hårdnackad och ta mig i kragen!

Nattpuss från Diana som känner sig LITE övergiven!