Diana - vet mest och bäst!

Jag trodde faktiskt inte att det fanns än mer "stressad" människa
än min kära syster.
Den systern som så ofta förr gick runt och tjatade
om hur mycket som ska göras och hur mycket som skulle hinnas
med och där mellan allt som skulle göras skulle hon
hinna duscha. Det var hennes största bekymmer, att hon skulle
få tid över till att hinna duscha.

Detta tjat:
Jag måste göra det och sen måste jag göra det.
Det ska också göras och sen ska jag hinna med ditten
och datten.
Hur produktiv hon var? Inte speciellt,
det mesta av tiden spenderades ju med att tjata om
allt som skulle göras.

Kära syster kunde stressa upp mig enormt mycket!

Och jo, det finns någon som är av samma kaliber som henne,
fast snäppet värre skulle jag tro.

Sjukt jobbigt att vara hemma hos en människa som är sån.
För nej då, man känner ju inte sig alls i vägen!
Känns liksom som att man borde gått hem för längesen innan
det började hagla pikar om att man ska gå.
När nån pratar om hur mycket som ska göras kan man ju inte göra
annat än att fatta piken och plocka ihop sitt pick och pack
och dra fort som fan därifrån.

Stressadkyss från tjej som försöker att inte stanna på övertid!