Diana - vet mest och bäst!

På julafton var jag själv knappt en timme med lilla Mickis.
Första gången vi är ensamma, jag och det lilla livet.

Tänkte inte så mycket på det först när vi bestämde det
men när min storasyster sa till sin man:
-Åh, det här är första gången vi lämnar Mickaela.
blev jag lite nervös faktiskt.

Jag tänkte inte på det på det sättet men när hon sa det
på det sättet började jag svettas lite!

I min systers ögon lyste en stolthet och en rädsla.
Skitpommesfrites, hon ska lämna sin dotter med någon
annan än mamma och pappa.
Hade jag sett mer skräck en stolthet hade jag bangat=)
Men på något sätt såg hon lite stolt ut att dom skulle
klara av att lämna sin lilla tjej en liten stund.
I pappans ögon tittade jag inte, blev nog så nervös
att systers blick.

Men det gick som en dans på rosor, vi lekte, myste, läste
bamse, gjorde kaffe och tittade på tv.
Hon hann nog inte ens märka att dom var borta.
Jag tror att jag kollade klockan några extra gånger just för
att min systers blick gjorde mig nervös men samtidgt visste jag
att jag och lilla Mickis skulle klara oss alldeles utmärkt själva.

Och uppenbarligen litar lilla tjejens mamma och pappa på att
jag klarar ut eventuella händelser annars hade jag ju inte fått
den stora äran att passa lilla tösen.

Fan, jag blir varm om hjärtat av att tänka på lilla tösen,
attans vilken tjusig liten tjej!

Mosterpuss från Diana