Diana - vet mest och bäst!

För många herrans år sedan, typ 2 decenium sen, fick jag punka på min
cykel när jag och en kompis var på väg hem från stan.
Från Halmstad till Skintaby är det inte direkt gångavstånd
så att släpa en punkterad cykel hem var liksom inte ens på tapeten.

Jag och min tjejkompis gick in på Konsum i Gullbrandstorp
för att låna telefonen och ringa min kära far men ingen svarade hemma.
Jag visste att dom var hemma och förmodligen i trädgården
så jag ringde febrilt men inget svar.
En snäll farbror som jobbade på Konsum körde oss och våra cyklar hem.

Hade detta varit idag hade jag förmodligen inte vågat åka med
nån okänd hem, trots att han jobbar i en butik vi brukar handla i.

Fast hade detta varit idag hade jag ju aldrig behövt låna telefonen för
jag hade haft min mobiltelefon och dessutom hade pappa också haft
mobiltelefon så han hade svarit även om han var i trädgården.

Men på den tiden fanns det inte ens i tankarna att det skulle kunna
vara farligt att åka med nån som erbjöd sin hjälp.

Idag hade det dessutom kunnat vara farligt för gubben som körde oss,
vi hade kunnat vara två tjejer som tänkte råna och mörda honom på vägen
och våran plan var att låtsas att våra cyklar var sönder och att vi var unga och
oskuldsfulla.

Jag blir fan galet upprörd på att det ser ut som det gör idag, att man måste
tvivla på den hjälpsamma medmänniskan och att man måste ifrågasätta
vilka motiv som finns om nån erbjuder sin hjälp.

Mer upprörd blir jag när jag tänker på hur svårt det kanske hade
varit om man behöver hjälp, att ingen vågar erbjuda sig pga rädsla.

För några år sedan var det inte farligt att hjälpa en tjej men det är
också en chansning i dagens läge. Jag är nog så hemsk så jag hade inte hjälpt någon
om jag varit själv, i sällskap med nån annan så kanske.

Lördagspuss från tjej som hoppas att det snart vänder och blir som förr!!