Diana - vet mest och bäst!

Idag är det mammas dag så jag får minsann ringa och
gratulera min arma moder på hennes 66-årsdag!

66 år men man kan fan tro att hon är 106!
Phu, jag lyckas alltid bli aningens irriterad när
jag börjar fundera på mamma.

Asså, givetvis älskar jag min mamma, man är ju tvungen till det
men shit, hon kan fan konsten att reta upp mig.
Inte hon i sig men hennes uppenbarelse.
Jag blir inte arg på mamma, inte så att vi bråkar eller
att jag skäller på henne men inombords kokar jag!!

Alla tröga saker hon säger, hennes sätt att gå (hon går som ett fyllo
alternativt som ett barn som nyss lärt sig gå) och hennes jäkla meck!!

Visst, min mamma är sjuk så what to do men det är faktiskt
hennes egna fel att hon är sjuk och eftersom att hon inte förändrar
något gör det att hon blir sjukare och sjukare och fan vad det gör mig förbannad!!!

Mamma har neuropati till följd av misskött diabetes men inte fan
sköter hon den iaf. Man får äta godis nångång då och då säger hon.
Nångång då och då är flera gånger i veckan för min mamma!
Mamma, man får INTE äta socker när man har diabetes, inte
ens nångång då och då!!

Blä, nu blir jag arg, dumma mamma!
Fast mest är jag nog bitter över att jag inte har en vanlig mamma
och störtförbannad över att hon är ego och gör så här mot oss.

Helt enkelt vill jag ha min mamma tillbaka!!

Grattispuss till mamma!!