Det finns alltid nån som känner nån som känner nån....


Om jag hade varit 13 hade jag tyckt att det hade varit jättespännande
om någon hade kommit fram och sagt sig känna till mig.
Men nu när jag närmar mig en högre ålder är det bara drygt.

Träffade en snubbe som tydligen visste vem jag var men jag hade
faktiskt noll koll på vem han var och när jag frågade vem han är så
sa han att jag borde veta det.
Jaha, men det gör jag ju inte så WTF heter du i efternamn då?

Nä, då ska det ju vara lite kul att inte tala om det. Som sagt, just här
hade jag tyckt att det var en spännande process och jag varit ung men
det är enbart jobbigt.
Jag är inte helt superintresserad av att veta vem det och varför någon
vet vem jag är. I Halmstad har man alltid nån gemensam bekant så
spänningshalten är ganska låg.

Då kan man fundera på om denna snubben är så självgod att han tror
att alla borde veta vem han är, sorry men jag är dåligt uppdaterad tdyligen.

Men användandet av mitt smeknamn avslöjade ganska snabbt vilka
gemensamma bekanta vi har och den här snubben har jag aldrig pratat
med innan så jag förstår inte poängen med den utdragna "presentationen"
Dessutom snackade han skit om våra gemensamma bekanta som
är väldigt bra vänner till mig, den ena faktiskt min bästa kompis.

Om jag skvallarade om att han snackade skit om dom? Hell Yeah.
Tror att han är lite besatt av min killkompis, verkar iaf så för fy sören
vad han hade mycket ont att säga om honom.

Sen eskalerade hans dryghet och jag tappade tålamodet när han började
dilla om saker han vet absolut ingenting om, då gick jag!

Lördagspuss från tjej undrar hur man kan säga dumma saker om sin egna tjej!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0