Diana - vet mest och bäst!

Att bo ihop är en blandning av en dans på rosor och
ett evigt trampande på rostörnarna!

Om man omvandlar samboskapet till 100% skulle jag vilja
påstå att mitt samboskap med Johan var till 50% trevligt, 30% liksom bara var.
Man lunkar på i samma bostad men umgås liksom inte.
20% var lite småkrig och annat (tramsigt) tjafs om tvätt, städ och
annat som inte gör sig själv.

(Bor man med mig får man tyvärr räkna med lite överdrivet mycket
utskällningar för jag har inget tålamod, mycket kort stubin och ett
jäkla humör som dessutom är ganska lynnigt).

Jag kan inte riktigt förstå hur många killar kan tror att saker och ting
görs av sig själv. Att dom inte fattar att tvättkorgen inte blir mindre full
om man bara öser ner mer och inte tvättar.
Eller att disken inte självmant hoppar ner i diskhon.
Sockarna hoppar inte till tvättkorgen själva och mjölken vandrar
inte själv från affären in i kylskåpet!!

AV de 50% som var bra var typ 20% ren lycka, resten gjorde man saker ihop,
tittade film, lagade mat eller hittade på något. Inte något märkvärdigt
men ändå något som gjorde vardagen extra.

Dessa 30% när man bara vistar i samma hem kunde ibland vara väldigt mysiga.
Man slapp liksom vara social och umgås men det fanns ändå en annan mänsklig
varelse i närheten man kunde gå och tigga pussar av ibland.

Det bästa; att få vakna och somna med den man just då älskar mest i hela världen!

Måndagspuss från Diana vars sambo sa:
Så länge du älskar mig gör det inget att du tvättar min tvätt:)