Diana - vet mest och bäst!

Av någon långsökt anledning kom jag att tänka på det här med att ljuga.
Jag borde ha sagt en sak för längesen, en ganska viktig sak men jag har
liksom inte gjort det. Alltså har jag undanhållit sanning.
Eftersom att frågan inte har ställts och jag således inte gett ett felaktigt svar
tycker jag inte att jag ljugit. Sen är det väl inte så snällt att undanhålla
sanningen men jag tror inte att någon lider av inte veta hur det egentligen ligger till!

Så vad är en lögn? Givetvis det som inte är sanningen, men viktigast
är att man konkret givit ett felaktigt svar eller helt enkelt hittat på något.

Såklart att jag ljuger ibland. Om helt meninslösa saker, typ om nån försäljare
ringer och sån skit för att jag inte pallar. Eller små vardagslögner.
Mest för att jag helt enkelt inte orkar engagera mig!

Men att ljuga på riktigt, att svara felaktigt eller att förvränga sanningen
till en mer passande historia för att slippa problem är inte ok.

Jag ljög för några år sedan och fick lida av konsekvenserna rejält så
nja, att ljuga aktar jag mig för. En lögn leder till en lögn till och sen haglar lögnerna!!

Helt enkelt försöker jag vara helt ärlig så gott det går, visst kan jag utelämna
saker mest för att jag inte orkar förklara.

Om jag vet att någon annan ljuger, räknas det som att jag är medbov
i dennes lögn? Då spricker ju mina värderingar om att akta mig för att ljuga!

Puss från tjej som helt plötsligt gjorde ett seriöst inlägg!!