Diana - vet mest och bäst!

Sprang runt i butiker en stund på stan igår,
är det sol ute kan man inte sitta inne.

När jag var på väg hem ser jag vid Sibyllakorsningen
den där gamla flamman i mitt liv.
Han var mer än en flamma, han var min boyfriend i
några år.

Han kan fan konsten att få det att suga till i min mage,
en sån där lite olustig fast samtidigt härlig känsla.
Härlig är fan helt fel ord, snarare en känsla av nervositet.

Iaf gillar jag inte att se honom, av flera anledningar
men framför allt ogillar jag när han kommer fram och pratar.
Jag gör allt för att undvika det så idag fick jag gå ruskigt sakta
för att inte hinna ikapp den jävla slöhögen!

En riktig jävla slöhög är vad han är, min gamla flamma.
Latare och tröttare människa får man leta efter,
tröttheten kan dock bero på hans förkärlek till olagliga
substanser.

Just de, undvika honom skrev jag om.
Undviker honom dels för att jag faktiskt inte gillar honom,
jag har faktiskt aldrig ogillat nån så mycket som jag ogillar honom
men samtidigt undviker jag honom för att jag är rädd för att jag
ska sluta ogilla honom!

Han var trots allt en väldigt fin pojk i början,
en ruskigt fin pojk som jag blev störtkär i!
Och jag kände att han var kär i mig, det var ömsesidig
kärlek. Tills vi insåg att vi har olika sätt att visa kärlek på!!

Fredagskyss från okär Diana!