Jo, det är sant.


Jag har fått frågan flera gånger om vad jag varit när jag var iväg.
Först tänkte jag låta bli att svara på just den fråga, inte för egen
del, utanför mina nära och kära.
Men så vet jag ju att dom inte bryr sig. Dom tycker liksom om mig
trots mina tillkortakommanden.

Jag har befunnit mig på dårhuset. Ja, min hjärna hade en liten inflammation kan
så att säga.
Men det är inte som på TV, tyvärr. Det hade varit lite skoj om det
var som i "Gökboet" eller "Stulna år" men icke. Inga kocko människor som
sprang runt och var knepiga. Jo, en tant var lite lost men inte av den kalibern
som man ser på TV.

Det var lugnt och städat, några väldans smala tjejer, någon lessen snubbe och
några till synes helt normala människor. Och jag, helt tillsynes vanlig tjej
med lite för många motgångar.

Så, ni med fördomar: inte skulle ni väl tveka att åka till doktorn om ni brutet
benet eller neka en operation om blindtarmen var inflammerad?!
Eller ropa: Stopp och belägg, jag vill inte följa med!! när ambulansen hjälper
dig ur bilen efter en krock.
Nä, trodde inte det heller!!

Då är vi helt överens om att vissa saker behövs i vissa skeden!!

Det är inte precis så att jag satt i tvångströja i ett hörn och skakade.


Söndagskyss från tjej som hann med tre vadelningar på tio dagar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0