Diana - vet mest och bäst!

Jag är inte det minsta troende men stämningen i en kyrka är ändå lite
annorlunda mot stämningen inne på ICA. Fridfull på något sätt.
Fridfull med en touch av kärlek!
Himla fin kyrka dom har där på Snöstorp , mycket vacker och ska
jag göra något i en kyrka nån gång får det bli den fina kyrkan.

Lilla Mikaela döptes i lördags. Strålande sol men kallt som fasen
i nylonstrumpor och pumps!  Fint väder, fin kyrka och nästan alla hennes
allra närmsta släktingar på samma ställe.

Hon fick en kanonskön präst, lagom på alla sätt. Inte strikt och helt
insnöad på tron, han var lättsam och varm. Skojade minsann till det lite
också. Jag tror att jag lyckades hålla mig från att svära, lillasyster däremot
sa "fan" till prästen. Skäms på henne.

Och vilken liten pärla Mikaela var under dopet. När prästen baddade hennes
huvud njöt det lilla livet, ingen rädsla för vatten där inte.
Och när prästen lyfte henne högt för att visa henne för kyrkobesökarna
log hon ett stort leende. Hon charmade nog faktiskt alla i det ögonblicket
och spred lite kärlek.

Sen gav präsen mig Mikaela, Linda fick ta emot hennes dopljus och
föräldrarna fick dopbevis och våra fadderbrev.

Äntligen fick vi sitta ner och då kunde jag andas igen.
Sen pratade prästen lite om namnet Mikaela, att det var ett änglanamn
som kom från ängeln Mikael och sen pratade han lite om änglar
och när jag satt där med Mikaela i famnen kändes parallelen änglar
och småbarn väldigt när och fan, det vattnades lite ögonen.
Jag tittar åt höger och ser Linda spänna hela fejjan.
Oj då, lite rörda blev vi nog.

Sen kaffe och kakor, mumma!

När jag satt i bilen på väg till mamma och pappa slog det mig,
jag glömde det viktigaste brevet jag fått i hela mitt liv!
Fadderbrevet!!
Det passar änglens mamma och pappa åt mig nu.

Tisdagskyss från tjej som fått en ny roll här i livet nu!