Diana - vet mest och bäst!

Givetvis fegade jag ur lite när jag låg på operationsbordet.
Fick på den där syrgasmasken och då insåg jag att det strax var dags.
- Jag vill inte!!
- Du slipper masken, sa tanten.
- Jag ville inte vara med här alls, jag har ångrat mig.
- Lite sent för det nu, sa hon då. Känner du något av det jag gav dig?
- Nej, svarade jag. Tittade upp i taket och det gungade lite.
- Jo, nu känner jag. Är det meningen att jag ska somna nu.

Tydligen var det meningen för jag tittade lite åt höger och såg henne
spruta in något vitt i mig sen minns jag inte mer.

Självklart fick dom möblera om lite när jag la mig på operationsbordet
för, surprise, jag var lite kortare än de flesta så armbordet och benstöden
gjorde att jag inte nådde!

Jag var faktiskt inte jättenervös när dom kom och hämtade mig
efter att jag bytt om till dom sjukt heta kläderna.
Fick i samband med ombytet några piller att svälja och Ylva
masserade mig så jag slappnade faktsikt av lite grann.

Sen kom den gröna tanten och hämtade mig. Jag kramade Ylva hej då
och gav mig själv miljoner vuxenpoäng.
I samma sekund som tanten hämtade mig skulle jag klara mig
helt själv. Man fick ju bara ha sällskap med sig om man var
under tolv och hur mycket jag än just då önskade att jag var under tolv
så gick det inte.
Så jag fick lita på mig själv och på personalen.

När jag kom in på operation visade det sig att min brors frus brors fru,
jäkla krångligt det där, (min svägerskans svägerska kanske man säger?)
var sköterska där inne och det var för jävla skönt med ett bekant ansikte.
Jag inbillar mig att hon är extra mån om att jag hade det bra för att
vi typ är ingifta släktingar!

Persnalen på både OP och UVA var helt fantastika och alla var väldans
omtänksamma och hjälsamma och direkt man rörde sig kom
nån och frågade om man behövde något, om dom skulle rätta till kudden
eller något sådant.

Det var fan service det!

Kyss från tjej som ändå hellre hade velat ha en piggelin!!