Sagolika du!
Lars Winnerbäck - Lasse dubbelve!
Det var sol och det var melankoli.
Det var vackert och tårfyllt.
Det var vemodigt och påminnande.
Ja, jag lipade ikapp med några fjortisar och när tjejerna
jämte glodde på mig som om jag vore en fjortis ville jag helst
av allt vända mig om, spänna ögonen i dom och förklara
att folk dör och dessa människor som inte finns mer finns ju kvar som
minnen och just Winnerbäck är ett sådant minne för mig!
Men va fan, bara att bjuda på sig själv så folk kan viska lite,
helt ok för mig.
För jag jag njöt oavsett!
Måndagskyss från semesterfirandes tjej!
Kommentarer
Trackback
